Trollheimen!

Sommar! Ibland är äventyret att utforska okända platser. Att bryta mönster, hitta nya tältplatser och nya vyer att vila ögonen på.

Min plan var att gå Padjelantaleden. Efter väldigt mycket resande i jobbet valde jag istället ett helt okänt fjällområde, närmare hemma. För mig okänt, vill säga, ett totalt svart hål på kartan. 25 mil hemifrån ligger Trollheimen. Gjevilvasshytta-Trollheimshytta-Jöldalshytta är Norges svar på Jämtlandstriangeln. Det sägs vara ett fjällområde i klass med Jotunheimen och en av Norges mest populära turer.

Kortare resa och mer äventyr var mina förväntningar.  Utan större research körde jag iväg, köpte några kartor och hamnade här.

strand-6505.jpg
Gjevilvatnet i Oppdal.

Aldrig har jag väl anklagat Norge för att vara fult att titta på, inte heller den här gången. Jag startade från Gjevilvasshytta. Efter tips från en kompis som varit vertskap i Trollheimshytta valde jag att gå motsols. Det skulle vara mer skonsamt för knäna. Perfekt för säsongens första tälttur, tänkte jag. Ryggsäcken var kanske lite väl tung med efterrätter och fika men bara en kamera fick följa med.

I ständig uppförsbacke passerade jag björkskogen, myrarna och den fantastiska bäcken med små vattenfall. Ett lättare vad, över snölegor och stora delar stenpartier innan jag kommer till dagens högsta punkt och det bär rejält brant utför. Lagomt trött efter en dag i solen och på skakiga ben hittar jag en väldigt fin tältplats ovanför Trollheimshytta. Skogdalgångarna är inget för mig och jag njuter av fjällets frihet här uppe.

En väldigt varierad dag i ett landskap som påminner om området kring Gátterjávri och Riksgränsen kombinerat med Island och bilder jag sett från Nya Zeeland. En helt vanlig tur i Norge, antagligen. Låga moln och en fantastisk solnedgång gör det svårt att krypa in i tältet.

 

Andra dagen är det bättre väder än lovat, ska jag kanske ge mig på den där lite extra svettiga turen? Dryga två mil och upp och ner på tre toppar över 1500 meter med tung tältryggsäck? Eller ska jag ta någon av de andra två snällare lederna, med samma mål?Jag går ner och frågar vertskapet på Trollheimshytta. Han säger att den brantaste leden  är en vanlig tur och många går den, ifjol var det en 5-åring som gick sträckan, säger han nöjd. I mitt huvud tänker jag bara på hur lite verklighetsförankring, höjdskräck och riskanalyser en 5-åring gör. -Ja jo, du behöver klättra lite med händerna, det är inget för den som är höjdrädd, fortsätter den glada norrmannen.  Va fan, jag som är höjdrädd tänker jag. Du vet sådär så det skakar i benen och svindlar till i huvudet. Lite småvelig tackar jag och går ut. Äh, det är fint väder tänker jag. Ska jag nångång gå den sträckan är det idag, jag får aldrig bättre väder än såhär. Jag börjar gå. Efter en stund kommer jag till glada arbetare som hälsar att jag är först att gå på den nya bron. Kul, säger jag glatt och går vidare. Och fortsätter gå. Till slut undrar jag lite vart jag är på väg i storskogen, kollar karta och GPS, det är ju åt helt fel håll. Gaah, jag behövde inga fler kilometer i benen innan de branta stigningarna tänker jag argt. Träffar den glada bro-herren igen efter den försvunna timmen. Han skrockar glatt att jag var för snabb och dom hade minsann inte hunnit markera leden. Ja,ja, det som inte dödar det härdar och jag går irriterat vidare genom storskogen och tallhedarna.

Så börjar stigningen från 500 möh upp till 1616, jag tar ett rött T i taget. Det går sakta men säkert. En kilometer i timmen, tänker jag och drömmer om mina 5-6 kilometer per timme jag går hemma i Jämtland. Jag passerar de stora tallarna, myrarna, drar mig uppåt i björkarna innan jag till slut når kalfjället. Bara stenskravel återstår de sista kilometerna upp till den första toppen. En markering i taget, tänker jag i den stekheta juni-solen. Det plaskar redan i kängorna och jag måste hänga tröjan över huvudet. Väl uppe på första toppen är det vindstilla. Snopen över min efterlängtade och uteblivna fläkt spanar jag in utsikten, oändligt med fjäll och blå himmel åt alla håll. Jag gissar att det är en av årets få vindstilla och soliga dagar på toppen av Trollhötta, 1616 möh. Det är väl dumt att klaga tänker jag och börjar istället oroa mig för den där branta passagen neråt. Är det en kamvandring eller bara 500 meter stup han pratade om?

selfie-6369.jpg
Var det klokt att ta den tuffa sträckan ensam och med tältpackning?

Så fortsätter strapatsen. Uppåt, uppåt, brant neråt.  Det verkar vara devisen i det här landet. Vad var det min kompis sa nu igen? Det är bättre att gå motsols, det är bättre för knäna. Det betyder att jag tar alla de brantaste, längsta och stenigaste backarna uppåt. Uppförsbackar är bra för knäna försöker jag intala mig.  Väl uppe på den sista högre toppen ser jag att det var ett stup den glada norrmannen på Trollheimshyttan menade. Jaha ja. Bara rejält stora klippblock och jag ser inte vart det slutar. Jag förbannar mina efterrätter, de färska äpplena och ostarna. Tur det inte är blött och halt i alla fall. Kör samma taktik som innan- fast utför, andas, kläng dig ner ett klippblock i taget, glid på rumpan och använd stavarna. Ett mantra som funkar väldigt bra trots tältpackningen på ryggen och efter en stund är jag på trygg mark- tror jag. Då kommer ett parti med klättring upp på sista höjden innan det bär utför i många långa kilometrar. Sällan har jag varit så glad för nästan en mil av klapperstensfält.

Förvånat konstaterar jag att jag bara mött 3 personer på hela dagen, trots den fina vädret, spektakulära leden och att det sägs vara en av Norge mest populära leder.

Jag bestämmer att jag ska gå till 21 och sen leta tältplats. Trött och lite hungrig passerar jag backar, stenar, bäckar och snölegor. En markering åt gången. Rött T. Röd prick. Röda T.T säger jag högt varje gång jag passerar en markering. Från ingenstans börjar jag nynna på låten Varför åka skidor när man kan åka spark av Nisse Olsson. Vad ska man upp i backen för när det finns plan mark, sjunger han. Han har så jävla rätt där jag går i stenskravlets utförsbackar. (Ni borde verkligen höra den, en äkta locals-låt och glädjespridare!) Till slut börjar jag känna lukten av fårbajs och tänker att jag borde närma mig dalgången och en bra tältplats. Det börjar mulna på och jag slår äntligen upp tältet efter en lång, stekande heldag på fjället. Somnar till ljudet av fårbjällror.

Vaknar till förväntat skitväder och vilodag.  Hinner äta frukost ute och hänga kläder på tork innan regnet börjar. JA! En hel dag i sovsäcken med en bok, choklad och nötter medan regnet och vinden smattrar mot tältet. Har provat mig fram med ett nytt hitta-på recept på torkad köttsoppa och njuter av en ren och rotsakssoppa. Till efterrätt får det bli rabarberkräm. Boken är slut och jag knappar fnissade fram två nya avsnitt av nedladdade Mammas Nya Kille på mobilen. Fy fan vad väder är bra! Lyssnar på de efterlängtade radioprogrammen och regnet avtar, bara vinden dundrar i tältduken nu. Imorgon har jag den lättaste dagen framför mig, 23 km av öppna fjäll och förhoppningsvis sol.

Sista dagen känns det som jag är hemma i Jämtland igen, lite flackare fjäll, oändlig utsikt och inga eländiga skogsdalgångar att ta sig igenom. Avslutar med att tälta vid Gjevilvatnet och ser fram emot ett morgondopp från stranden.

strand-6508
Raudöra är ett perfekt avslut i finvädret.

Summering till dig som funderar på att gå i Trolheimen själv:

Norge är ett fantstisk tur-land. Spektakulär natur, ofta bra markerade leder och trevliga hytter(ja, jag rekommenderar att bo i hytta- speciellt om ni ska ta den branta vägen). Det här är en av det mest varierade flerdagsturerna jag gått. Branta fjäll, djupa dalar, tallhedar, får här och där, flacka fjäll och många passager på hög höjd över snölegor. Jag gick Gjevilvasshytta-Trollheimshytta-Jöldalshytta-Gjevilvasshytta. Eftersom det är en populär sträckning, trots att jag bara mötte en handfull andra människor på 4 dagar, är det nog lämpligt att gå ganska tidigt på säsongen.

Tänk på att det inte alltid går att köpa gas i hyttorna, mobilmottagningen är ofta obefintlig i de norska fjällen, bor du på hytta så ingår all mat inklusive lunchpaket och till sist- se till att ha mycket batteri till din kamera, den kommer du använda ofta!

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s